Från idé till hemsida – en lektörs uppstart

Det är bara att börja, tänker jag. Simpelt och rakt på sak. Jag sätter mig vid datorn med en kopp rykande hett kaffe, med den där precisa skvätten mjölk, och med det startar jag upp allt.

Planen?
Planen är att skapa en hemsida där jag som lektör kan ha en samlingspunkt. En plats där blivande kunder enkelt kan hitta mig, där jag presenterar vem jag är och vilka tjänster jag erbjuder. Men också en plats där jag kan uppdatera, ändra och lägga till innehåll allt eftersom jag utvecklas som lektör, skrivcoach och författare. Här vill jag kunna dela med mig av nya skrivmål, insikter eller samla material som kan vara till hjälp för andra. Att vara en inspirationskälla och, förhoppningsvis, någon gång i framtiden kunna erbjuda kurser i kreativt skrivande. Hur underbart hade inte det varit!

Varför?
I dagens läge är det avgörande att ha en hemsida att utgå ifrån, precis som det är viktigt att synas på sociala medier. Det handlar om att marknadsföra sig själv och visa vad man gör för att charma potentiella kunder och bygga en följarskara. Det handlar om att etablera trovärdighet som person och professionell aktör.

Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, där vår närvaro på nätet har blivit ett nytt sätt att styrka vem vi är. För författare idag är det inte bara en fördel att synas i sociala medier, man kan nästan se det som ett krav. Under sommaren var jag på en så kallad "bokdag" som hölls av ett mindre förlag (ett förlag som jag som författare har ett stort intresse för) och ägaren av förlaget berättade att det som de kollar på är både författarens manus, självklart, men också hur aktiv man är på sociala medier. Jag ser det som ett sätt för förlag att se hur aktuell och intressant man är som person, det skapar även en närhet mellan författaren och läsaren.

Vi lever verkligen i en tid där din aktivitet och engagemang på sociala plattformar är lika med din trovärdighet. För mig, som både är lektör och aspirerande författare, är just det här en stor och viktig del av mitt dagliga arbete. Sen det där med vad för content man ska dela för att det ska vara engagerande... ja, det är en helt egen fråga som är värd ett eget blogginlägg.

Att jobba som lektör är både ett underbart yrke av att få djupdyka ner i andras berättelser och få hjälpa författare att lyfta sina texter. Men jag är även smärtsamt medveten om de farhågor som finns om branschen, där många författare har känt sig lurade och besvikna på personer som utger sig för att vara lektörer utan att vara seriösa. Just därför är det viktigt att visa vem man är. Jag tänker ofta på vad en vän till mig sa: "jag litar mer på en lektör med en hemsida än utan".

Fortsättning med att skapa en hemsida
Sippandes på kaffet startar jag upp datorn och går till min allra bästa vän Google och söker: hur skapar man en hemsida?

Med ett av mina tre motton förankrat i huvudet så tar jag mig an uppgiften att lokalisera den mest användarvänliga plattformen. En plattform med dra-och-släpp-funktioner, ett rikt utbud av färger och gratis bilder att använda. Det här är början på min blomstrande karriär. Ett leende sprider sig över läpparna. Jag kommer att leva min dröm, tänker jag och klickar in på olika webbplatser som erbjuder att bygga en hemsida.

Men...
Fasen vad lång tid det tar att få ihop en hemsida man faktiskt är nöjd med! Jag vet inte hur många gånger jag har ändrat allt, och då menar jag verkligen allt. Och jag ska inte ens börja prata om oron som gnager i magen. Att ge sig in i sitt drömyrke är läskigt, det är en skräckblandad förtjusning. Nästan som att åka berg- och dalbana på Liseberg.

Sen undrar jag: är jag bra nog? Jag tror inte att jag är ensam om att tänka så när det kommer till att ge sig in i nya saker. Jag kände av den oron då jag sade upp mig från mitt gamla jobb som undersköterska, det var samma oro som när jag började studera lingvistik på högskolan och samma känsla nu – oro för att inte vara bra nog för att kalla mig själv lektör.

Jag håller mig till mitt motto: För att komma någonstans måste du börja någonstans.

Och även om det låter enkelt så visar det sig faktiskt vara långt ifrån enkelt. Där fick jag, liksom. Är det en gåva eller förbannelse att se allt som så simpelt? Att förstå i teorin hur man ska göra, men att de där små stegen i praktiken är tusen gånger svårare. Hur gör man då? Och viktigast av allt vem kan man vända sig till?

Jag kan vara en enveten jäkel och det är där mitt andra motto kommer in: Testar jag inte, så vet jag inte. Jag är den typen av person att jag vill försöka själv innan jag ber om hjälp. Det är otroligt lärorikt för mig, och det ger även några "vuxenpoäng" till en själv med.

Men det innebär också att jag sätter käppar i hjulen för mig själv, just för att jag helt enkelt inte ber om hjälp, även när situationen bevisar om och om att det är det bästa att göra. Självsabotage deluxe, hallå eller!

Mina bästa hjälpredor är Google och YouTube, för mycket om inte allt. Jag har spenderat otaliga timmar på YouTube, grottat ner mig i jämförelser av de bästa plattformarna för att bygga en hemsida, analyserat vad jag bör tänka på för att lyckas, och hur jag effektivt kan marknadsföra mig som lektör. Jag har sökt efter domäner, hemsidebyggare, och självklart letat efter det billigaste alternativet. Helst gratis, drömma kan man ju allt göra.

En sak som alltid har kommit naturligt för mig är just det här: att skriva så här. Att blogga. Att berätta i nuet, utan att försköna eller paketera det till något som ska platsa i en bok. Jag skriver för mig själv "i bloggens anda". Man låter rösten i huvudet tala ut... och nej! Jag menar inte den typen av röst, så ingen fara!

Det jag menar är att vi alla har olika typer av "röster" i sinnet. Vissa tänker visuellt, andra verbalt eller känslomässigt. Men i grund och botten har vi alla, och jag vet att många författare kan hålla med om detta, en form av berättarröst därinne. Som "talar" medan man skriver.